Stina Abramsson, elitidrottare

Stina Abramsson – Elitidrottare

Stina är liten och späd men utstrålar en sorts styrka som är få förunnat. Vissa tror att elitidrottare skiljer sig från mängden för att de har förmågan att kunna träna hårt och ofta. Pratar man med Stina förstår man att det också finns en glädje och kärlek till sin idrott som gör att man kan prestera på mycket hög nivå.

Stina Abramsson är glesbygdsbo sedan barnsben. Hon är född och uppvuxen i Bjurholm – Sveriges minsta kommun, där det bor 1 500 personer i tätorten. Det var  i Bjurholm  hon som nioåring fick följa med orienteringsglada grannar och snabbt fattade tycke för sporten. Detta ledde till att hon senare sökte sig till Mora och skidorienteringsgymnasiumet där.– Det var de aktiva inom orienteringen i Bjurholm som gav mig stöttning i min tidiga karriär. De tog med mig ut, tränade, tävlade och peppade mig och jag tyckte det var så roligt, säger Stina.

Stina har en imponerande meritlista med VM-guld 2002, därefter två EM-guld och VM-brons både 2004 och 2005, då med efternamnet Grenholm. Efter gymnasiet blev det lärarstudier i Umeå och efter det en flytt till Östersund där hon träffade sin man och tillsammans fick de två barn.

Varför valde ni att flytta till Vilhelmina?

– Min man Mikael är uppväxt här, så vi hade varit här många gånger innan flyttlasset gick norrut. Vi funderade i flera år på att flytta från staden innan vi gjorde slag i saken. Under tiden som jag var mammaledig kom det ut en annons om en ledig lärartjänst i Saxnäs, där vi har en stuga. Jag sökte jobbet men fick det inte. Istället fick jag ett vikariat på Volgsjö skola och därefter sökte jag ett vikariat som lärare i svenska som andraspråk på Malgomajskolan, där jag jobbar nu. Mikael har kvar sin anställning i Östersund så just nu är det han som är föräldraledig, säger Stina.

Trots att Stinas man än inte fått jobb i kommunen och hennes egen anställning är ett vikariat, så tvekade de inte att köpa ett hus att flytta till.

– Nej, jag tror på det här och vi kommer bo kvar här oavsett hur det löser sig, svarar Stina tvärsäkert.

Varför är Vilhelmina så bra?

– Varje morgon när jag promenerar till jobbet möts jag av en fantastisk vy över Volgsjön, som jag också kan se från mitt jobb. Även om man inte känner folk i ordets rätta bemärkelse så känner man igen de flesta och det skapar en trygghet. Man känner sig hemma och det mår jag bra av.

Stina pratar också om att vardagsmotionen är viktig och i Vilhelmina är avstånden så korta att man kan välja att promenera dit man ska. Att ta tillfället i akt och promenera till affären, jobbet och barnomsorgen borde alla göra när man har chansen.

– Barnomsorgen är en lyx här! Jämfört med många andra ställen finns det många vuxna per barn i en grupp. Jag tycker det är en förmån att varje morgon få vakna och bo här, säger Stina.

Hur ser fritiden ut?

– Jag har gjort min karriär som elitidrottare och jag vet hur viktigt jag tyckte det var med bra och positiva ledare.

Vilhelmina är en ort som erbjuder många idrottsliga aktiviteter, men hittills har inte orientering funnits med i föreningsregistret. Tillsammans med några vänner har därför Stina grundat en orienteringsklubb på orten. Till våren börjar startar de upp en barngrupp samt en ungdoms- och vuxengrupp varsin kväll i veckan.

– Eftersom jag jobbar med invandrare tänkte jag försöka få med dem också, även om jag vet att det kan bli svårt. De flesta kommer från större, tätbefolkade områden och är mycket ovana vid att vistas i skog och mark, men jag ska i alla fall göra ett försök. Orientering är ju så häftigt, skrattar Stina.

Stina är en helt vanlig människa som trivs med livet, som visar framfötterna och är en god förebild för livet i glesbygd. Med henne känns det så naturligt att ta till vara på det omgivningen bjuder på och göra det bästa av det. Svårare än så är det inte.