Börje Hällqvist, instruktionssköterska
Börje Hällqvist – Instruktionssköterska
Livet är som ett bananskal – ibland händer det bara, säger Börje, när han ska berätta om varför han valde att börja jobba inom vården.
Börje Hällqvist, född och uppvuxen i Vilhelmina, började arbeta inom industrin som ung. När sedan militärtjänstgöringen kallade ville han göra den inom vården då han tyckte det kändes intressant. Efter sin tid som sjukvårdare i lumpen sökte han arbete på Umedalen, dåvarande mentalsjukhuset i Umeå. Efterhand utbildade han sig till mentalskötare. I början på 80-talet erbjöds man gå en påbyggnadsutbildning från mentalskötare till sjuksköterska. Många män som hade erfarenhet inom yrket valde den möjligheten. Utbildningen byggde mycket på teori och att man sedan skulle ut på alla typer av praktikplatser, där man fick prova på allt det man läst om. Inget område i utbildningen fick lämnas utan praktisk kunskap. Under utbildningstiden började det pratas om om att lägga ner Umedalen, därför sökte Börje sommarjobb i Vilhelmina och där blev han kvar.
– Här fick jag lära mig mycket från början. Jag fick snabbt ta stort ansvar vilket var intressant, samt att jag kände mig betydelsefull direkt. Jag kände att det fanns utvecklingsmöjligheter och stor bredd på kunskapen hos personalen. Man blir inblandad i hela verksamheten och bland annat fick jag jobba som distriktssköterska i Saxnäs, där närmsta läkare fanns nio mil bort, som konsulterades via telefon.
– Det är också en stor fördel att ha jobbat inom psykiatrin. Det är viktigt att skapa förtroende hos patienterna, jag vill att de ska kunna lita på mig. På en liten ort lär man känna många människor och redan på förhand kan man sitta inne med lite kunskap om personen som man möter som patient.
Under Börjes tid som distriktssköterska i fjällen var området mycket väl befolkat eftersom gruvan i Stekenjokk var i drift. Här fanns då många familjer och flera blivande och nyblivna mammor.
– Jag upptäckte att det här var ett område inom vården där jag inte räckte till. De hade många frågor som jag inte kunde svara på, säger Börje.
Så blev det som det brukar bli; Börje sökte till utbildningen som barnmorska, men nu var han ensam man under utbildningen. Vid samma tidpunkt blev Börje själv pappa vilket ställde höga krav på att nyttja tiden till att verkligen läsa när möjligheten gavs. Han ville vara pappa till hundra procent när han väl var hemma. Det här var långt före ljudböckernas era, så Börje spelade in egna kassettband med studielitteratur som han kunde sitta och lyssna på medan han körde bil i nästan fyra timmar mellan Sundsvall och Vilhelmina.
– Ja, där utnyttjade jag tiden och jag ville inte ha sällskap i bilen, berättar Börje skrattande.
Som utbildad barnmorska hann Börje jobba både i Lycksele och Vilhelmina innan BB lades ner på hemmaorten. De som arbetat på BB erbjöds då att utbilda sig till distriktssköterska och det är klart – Börje tackade naturligtvis ja.
– Eftersom jag hade så lång arbetserfarenhet sedan tidigare kändes den här utbildningen mindre krävande än de övriga. Utmaningen nu var att göra praktiken i Tromsö i Norge då jag tyckte det kändes spännande säger Börje.
– Jag har också hunnit med att arbeta som ambulanssköterska, där jag fick ha ambulansen på entreprenad i eget företag.
Kan du rekommendera fler att jobba inom vården
– Att jobba inom vården ger mycket tillbaka i form av glädje och uppskattning. Det är tillfredställande. Arbetet är intressant och man måste hela tiden hålla sig ajour, säger Börje.
– Det är bra med elever som uppdaterar en på vad de lärt sig under sin utbildning och stafettläkare kan ge oss nya infallsvinklar och andra alternativ till hur man kan jobba. För mig är det här inte bara ett yrke utan ett sätta att leva.
Vad är bra med att jobba på Vilhelmina sjukstuga?
– Just idag arbetar jag som instruktionssköterska. Det innebär att jag utbildar och tar hand ny personal och finns till hands för dessa när det uppkommer frågor och annat de behöver hjälp med i arbetet. Jag utbildar dem bland annat i hur de ska hantera situationer som kan uppkomma när de är ensamma på kvällen eller natten under sitt arbetspass.
– Sjukstugan har också ändrat sitt arbetssätt till det positiva. Under alltför lång tid arbetade vi med lång väntelista och med att alltid vara överbokade. Nu gör vi istället som så att varje dag konsulteras läkarna med inkomna patientärenden för att på så sätt göra en korrekt prioritering. Behovet av att komma till en läkare är inte alltid det viktigaste för patienten och nu har man större möjlighet att kalla alla i rätt ordning till rätt ställe. Det här har skapat en trivsam arbetsmiljö, nöjd personal och nöjda patienter.